Den viktigaste grönsaken i min odling

Jag älskar att odla vitlök! Det är gott, lättodlat och man får en rejäl skörd som räcker länge. En pallkrage gör min familj mer än självförsörjande på vitlök och vi kan dela med oss till nära och kära.
 

Vitlök har en annorlunda rytm jämfört med det mesta i köksträdgården.
Precis som tulpaner, narcisser och krokus planteras den på hösten för att hinna rota sig före vintern.
Jag förbereder jorden med rejält med benmjöl, lite långtidsverkande näring och lite gips för att ge vitlöken en bra start och en bra smak. Det är de svavelhaltiga ämnena i vitlöken som ger smaken och med lite gips strött över jorden får vitlöken tillgång till extra svavel.

Vitlöken är bland det första som tittar upp i min trädgård. Ett välkommet och väldoftande vårtecken!
När det är dags att så andra grönsaker i pallkragarna så vill min vitlök ha en ny omgång näring och årets första gräsklipp brukar hamna i vitlökssängen. Ett par ogräsrensningar och lite mer gräsklipp under säsongen är allt den kräver. Vid långvarig torka brukar jag vattna den men oftast behövs det inte.

Framåt juli-augusti när blasten börjar gulna är det dags att ta upp den första löken för att kolla utvecklingen. Det måste ha hunnit bildas skal runt varje klyfta men det yttre skalet får inte ha börjat förmultna.

Vitlöken har djupa rötter och det är en god ide att lyfta dem lite med en grep innan man drar upp dem. Sedan får de torka lite innan jag och barnen tvättar dem och klipper bort rötter och blast. Att fläta vitlöken fungerar bara med vissa sorter en del bildar en blomstängel som gör stjälken för hård för att fläta.

Vitlök ska INTE förvaras i kylen det blir för fuktigt och kylan gör att vitlöken tror att det är vinter och den gror när man tar ut den och 'våren' kommer. Jag förvarar all min vitlök i rumstemperatur från skörd och den brukar hålla sig fin tills det går att få ny färsk ur odlingen.

De godaste jordgubbarna växer i september

En av favoritsysselsättningarna i vår trädgård är att plocka bär. Inga stora mängder för syltning och saftning utan en lite lagom näve att njuta av där och då. När jag vill koka sylt är bären för länge sedan slut och jag får glädja mig åt att de förgyllt barnens sommardagar.

En sak som visat sig särskilt lyckosam i vår nya trädgård är de remonterande jordgubbarna.
De första kommer röda och granna före midsommar precis som de ska och de sista fryser bort framåt oktober/november. De smakar helt okej under hela säsongen men allra bäst är de nog faktiskt nu. Kanske för att de är så oväntade?

Jag kan tänka mig att de känns nästan ännu bättre på en balkong där man verkligen vill ha utdelning under hela säsongen från de växter man planterar. Revorna håller jag inte efter längre för det är så många som vill ha plantor av mig. Ett angenämt problem!

Ett välfunnet namn

Ibland behöver man lite tid för att uppskatta en växt och ibland hittar man något man faller för direkt.

Svartbladig fläder, Sambucus nigra 'Black lace', tillhör den senare kategorin. Bladverket är mörkt och flikigt och de rosa knopparna slår ut till vitrosa blommor. I min trädgård ska den få bli ett uppstammat litet träd.
Jag planterade den förra våren och den fick växa fritt under första säsongen för att etablera sig ordentligt. Sedan skar jag ner plantan så gott som totalt och lät bara ett skott växa i år. Nu är min 'Black lace' över två meter hög och blir en fin stam som nästa år ska toppas och få växa vidare.

Ett mer passande namn är svårt att hitta.

En gul glimt

Så här års har jag en klar favorit i den gulröda rabatten.
Helt översållad med gula blommor blinkar den åt mig varje morgon när jag far till jobbet och välkomnar mig hem varje dag. Höstögat 'Coreopsis verticillata' finns i flera färger men jag gillar den gula bäst just för att den är så färgglad, lyser upp hösten och blommar så rikt och så länge.
Rekommenderas varmt.

Hjärntvätt pågår ...

Jag och mina barn är ofta ute i trädgården. Vi planterar, sår, skördar, spelar kubb, vattnar och rensar ogräs. Eller så springer vi runt och jagar varandra runt förrådet, plockar bär och blommor. Vi har helt enkelt kul ihop.

Och visst påverkar jag mina barn, visst låter jag mina intressen få ta plats i deras liv. Hade jag inte varit så trädgårdsintresserad hade vi inte gjort så mycket i trädgården som vi gör. De hade inte undersökt hur spindlarna spinner sina nät, jagat sniglar eller vetat vad växterna i trädgårdarna runt omkring heter.

De hade inte tyckt att det var lika kul att så blomsterängsfröer och plantera lök. Och de hade inte vetat lika mycket om naturen, hur växter fungerar, hur bra det är med daggmaskar eller varför man vattnar och gödslar.

Så visst påverkar jag mina barn, men i det här fallet tycker jag nog att jag gör det i positiv riktning.

Mitt maffiga olivträd

För fem år sedan ungefär, så hittade jag mitt olivträd på Citron & timjan.
Jag ville ha ett högt träd för att få lite höjd och trevlig atmosfär på altanen men tog nog i lite väl mycket. Olivträdet fick de första åren övervintra inomhus och det var tur att vi hade höga rejäla fönster där det stod för kronan hade varit lite för hög för vanliga fönster.

Olivträd inne över vintern fungerade hyfsat, vi hade golvvärme och en kruka med rejäl jordvolym. Men den fällde oerhörda mängder blad och fick långa rangliga skott. Enda gången den var fin inne var precis när vi flyttade in den och till jul när vi pyntade den med silverdekorationer.

Många beskär sina olivträd hårt för att få dem kompakta och på så vis tar man ju också bort den rangliga vintertillväxten. Men jag gillar mitt olivträd mer friväxande och då är inomhusövervintring inte att rekommendera.

Sedan två år bor olivträdet i en ny trädgård, det har ett uterum att vara i under sen höst och tidig vår och ett isolerat förråd med ett pyttelitet fönster att övervintra i. Och det tackar mig genom att övervinna sköldlössen, växa så det knakar och blomma för första gången. Jag och äldsta dottern försökte pollinera med en pensel och trädet blommade fortfarande när vi flyttade ut det.

Tyvärr verkar det inte ha hjälpt, trädet bär en himla massa pyttesmå oliver som inte gör någon glad och ett par enstaka oliver som växt till sig lite mer. Ett tag trodde jag att jag borde kartgallrat, men sedan såg jag vilka mängder av oliver som betydligt mindre träd har orkat bära även vid våra breddgrader.
Så jag misstänker för dålig pollinering och får se till att få ut trädet till insekterna som uppenbarligen är bättre på sitt jobb än jag och dottern.